Richard Meier (University of Texas at Austin) var värd för denna AAAS 2018 session om grundläggande aspekter av teckenspråksutveckling.

Kan ett dövt spädbarn identifiera lingvistiskt relevanta gester bland omgivningens enorma utbud av visuella stimuli?

Frågan är förstås den samma som ställs när det gäller tidigt språkutveckling hos typiska barn men för hörande spädbarnet är svaret klart. Nyfödda hörande spädbarn föredrar att lyssna på mammans röst och språkmelodi, eller liknande röster och språkmelodier, med ett intresse som avtar med ökande språkmelodiska avstånd mellan modersmålet och det främmande språket. En logisk förklaring för detta är att fostret har fått erfara den blivande mammas röst och prosodiska drag, eftersom fostrets hörselsystem är fulltutvecklat vid den 5:e graviditetsmånaden.

Men hur står det till när det gäller ett dövt spädbarn som födds i en teckenspråksmiljö? I detta fall finns ingen möjlighet till prenatal träning eftersom fostret inte har tillgång till visuella stimuli med relation till omgivningens teckenspråk.

Rain Bosworth presenterade ögonrörelsedata som tyder på att spädbarn kan mycket tidigt fokusera på lingvistiskt relevanta tecken. Hennes data visar att typiska (hörande) spädbarn i 6 månaders ålder kan urskilja teckenspråk från gester utan lingvistisk innebörd men att denna förmåga försvinner vid 12 månaders ålder. Att hörande spädbarn som inte utvecklas i en teckenspråksmiljö tappar förmågan till att särskilja teckenspråk från andra gester verkar stämma väl överens med motsvarande observationer av spädbarns diskrimination av språkljud.  Spädbarn som vid 6 månaders ålder kan diskriminera ”subtila” språkljudkontraster som förekommer i främmande språk, tappar vid c:a 12 månaders ålder denna diskriminationsförmåga – vilket kan tolkas som ett steg mot specialiseringen på kontrasterna som ingår i det egna modersmålet. På liknande sätt skulle de hörande 12 månaders gamla spädbarns oförmåga att diskriminera teckenspråksgester från icke lingvistiska gester kunna tolkas som att barnen i den åldern börjar bortse ifrån icke lingvistiskt relevanta signaler. Jag vet alldeles för lite om teckenspråk men misstänker att parallellen mellan ljud och tecken experimenten inte är helt korrekt. I experimenten med språkljud testas spädbarnen med ljudkontraster som faktiskt användas i ett främmande språk medan i experimentet med teckenspråksgester kontrasterar man lingvistiska och icke-lingvistiska tecken.

Matthew Dyes föredrag handlade om förändringar i visuell perception observerade hos teckenspråkstalare. Eftersom teckenspråk bygger på hand- och armrörelser som presenteras i ett visuellt område framför talaren i kombination med talarens ansiktsuttryck, måste lyssnaren fokusera på talarens ansikte samtidigt som handrörelserna iakttas. Detta leder till att teckenspråkstalare är generellt mera känsliga än icke-tecknare för förändringar i det perifera synfältet. Matt Dyes data bekräftar detta, med tillägget att teckenspråkstalarna tenderar att ha ökad känslighet för händelser i det nedre perifera synfältet, där teckenspråksgesterna typiskt hamnar. I sina studier använder han både ögonrörelsekameror och EEG för att kartlägga teckenspråkstalarnas beteende och dess fysiologiska implikationer och korrelat. I framtiden planerar Matt Dyes att använda fMRI i sina studier. Han har redan en etablerad kontakt med Teckenspråksforskning vid Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet, och planerar att använda SUBIC i sina kommande studier.

Lynn Hou och Kate Mesh presenterade sitt arbete om kartläggningen av San Juan Quiahije Chatinos teckenspråk, i Mexiko. De intresserar sig särskilt för hur dessa teckenspråkstalare samspelar med de hörande talarna i området och hur teckenspråket utnyttjar gester som används bland de hörande.
Även denna forskning ligger nära pågående forskning vid Institutionen för lingvistik, där Josefina Safars arbetar med dokumentation och beskrivning av teckenspråkiga minoritetsspråk i små byar på Yucatánhalvön i Mexiko.